När jag först hörde talas om kampanjen 89 procent blev jag både nyfiken och lite tagen. Siffran i sig säger något väldigt starkt: nästan nio av tio människor i världen vill se skarpare klimatåtgärder. Ändå är det inte alltid den känslan speglas i samhällsdebatten. Ofta kan det istället kännas som att klimatfrågan trycks undan, att den är något som bara vissa “klimatintresserade” driver. Jag insåg ganska snabbt att jag själv varit en del av den där tysta majoriteten – jag bryr mig djupt om klimatet, men jag visar det kanske inte tillräckligt tydligt.

Det var därför kampanjen träffade mig. Den vill ge oss en chans att kliva fram och bli synliga, att visa politikerna att vi inte är några få röster i utkanten utan den stora massan. För mig blev det en påminnelse om att engagemang inte alltid behöver vara komplicerat eller stort. Att bära en pin, sätta upp en affisch eller använda en kampanjram i sociala medier är små handlingar, men de gör något viktigt: de bryter tystnaden. De gör att vi som annars känns osynliga plötsligt blir många som syns tillsammans.

När jag började fundera mer insåg jag också hur avgörande de kommande åren är. 2026 är nästa riksdagsval och den regering som tillträder då kommer att ha makten fram till 2030, året då så många klimatmål ska vara uppfyllda. Det är nästan svårt att ta in. Allt vi gör eller inte gör nu kommer få enorm betydelse, inte bara för oss utan för alla som kommer efter oss. Det gör det ännu tydligare att vi måste höja våra röster redan idag, så att klimatpolitiken inte kan behandlas som en sidofråga.

För mig blev 89 procent därför mer än en kampanj – den blev en påminnelse om att jag inte är ensam och att vi faktiskt kan göra skillnad om vi visar oss. Det gav mig både hopp och motivation. Jag vill inte längre gömma mig i statistiken, jag vill vara en del av den synliga majoriteten som kräver att våra politiker tar klimatet på allvar.

#klimat #klimatet #politik #sverige #klimatpolitik #klimatkris